Kapitel 3: Makt och relationer

Homosocialitet

Homosocialitet är tendensen att umgås i grupper av människor med samma kön, eller att övervägande delen är av samma kön, i sammanhang som till exempel spelföreningar, läktare, bastun och organisationer. Ibland är det harmlöst men ofta finns en koppling till makt, till exempel att kvinnor direkt eller indirekt exkluderas från ett sammanhang som män deltar i. När beslut fattas i homosociala sammanhang kan det vara demokratiproblem, i synnerhet om beslut fattas som påverkar folk som inte haft möjlighet att påverka. Människor av alla kön kan umgås i homosociala miljöer. Men eftersom offentligheten har varit och till stor del fortfarande är en mansdominerad arena så får mäns homosociala umgänge i allt ifrån styrelser, klubbar och föreningar helt andra konsekvenser för kvinnor än vad kvinnors homosociala sammanhang får för män.

Respekt

När kränkningar och trakasserier kommer upp i diskussioner brukar deltagare även nämna respekt. Även när normer och maskulinitet behandlas brukar respekt nämnas som något som en kille förväntas åtnjuta. Vad respekt är råder det ofta rätt delade meningar om bland ungdomar, men ordagrant betyder det att “se tillbaka. Den omvända betydelsen kan vara bra att betona. Det vill säga, det är inte respektfullt att ignorera, att osynliggöra, att inte se tillbaka på någon och handlar om att inte se andras behov.

I de regler som gås igenom i början av alla pass avslutas med “behandla andra som du själv vill bli behandlad”, den gyllene regeln som finns i alla världsreligioner. Att behandla andra som du själv vill bli behandlad måste förstås generöst – vi måste först se andras situation och förutsättningar, det vill säga se oss själva i dem snarare än att tänka att alla är som vi själva. Att resa sig upp och lämna en sittplats åt någon som är gravid bygger ju på att vi inte förutsätter att de är precis som vi själva, utan att vi skulle vilja erbjudas plats om vi själva var gravida. Ibland hyser människor respekt som gränsar till vördnad för auktoriteter, eller respekt ur en rädsla för bestraffning som konsekvens av att inte visa respekt för vissa. Det är inte den typen av respekt som åsyftas med reglerna i passen.

Ofta kan man höra unga killar utbrista ”respekt” när de vill bekräfta varandra. Det är så klart fint, men det handlar nästan uteslutande om respekt utifrån prestationer. Synen att respekt är något man ska ”få” snarare än något som alla bör visas så länge de inte beter sig illa, är rätt vanlig bland unga. Det synsättet förstärks ofta på sociala medier där vi uppmuntras att gilla och uppskatta bilder och inlägg som visar på vad vi åstadkommit, hur snyggt utseende vi har och vilka häftiga sammanhang vi är med i. Respekt som i att visa hänsyn, att se andras utsatthet, att förstå andras behov är ofta svag eller hotad på sociala medier. Inte sällan kan personer som berättar om hur de blivit kränkta på nätet, utsättas för ytterligare hot, förlöjliganden eller press om folk inte aktivt uppmuntrar andra att gå in och visa sitt stöd. När du som ledare diskuterar respekt i relation till samtalsreglerna i Machofabriken kan det vara bra att någon gång även diskutera respekt på nätet. Ställ frågor som: Hur ser det ut på sociala medier, i slutna forum eller i onlinespel?

Diskriminering

Enligt Diskrimineringsombudsmannen är diskriminering förenklat:

“att någon missgynnas eller kränks och att missgynnandet eller kränkningen har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Diskrimineringsgrunderna som omfattas av lagens diskrimineringsförbud är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Diskriminering kan vara direkt eller indirekt. Även bristande tillgänglighet, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera är former av diskriminering”.

Det här är utifrån diskrimineringslagen, men folk så klart känna sig särbehandlade på fler sätt än så. Som ledare kan det vara viktigt att vara tydlig med vad lagen säger och samtidigt vara lyhörd nog att inte avfärda andra upplevelser av att exkluderas än de som inte är diskriminering i lagens mening. Många barn och unga – och även många vuxna – förstår varje sammanhang de inte får vara med i som diskriminering. Att inte få vara med och leka blir då synonymt med att inte få vara med och leka på grund av sin sexuella läggning, hudfärg eller kön till exempel, men att inte få vara med kan så klart bero på en rad olika faktorer.

Ålder

Ålder är en av diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen. Det betyder att det är förbjudet att särbehandla människor på grund av ålder. Från det finns det förstås undantag, den som är omyndig får till exempel inte rösta, köra bil, dricka alkohol. Där har vuxna ansvar för barn och att som vårdnadshavare brista i det ansvaret är omsorgssvikt. Men det finns outtalade förväntningar på människor utifrån ålder som påverkar deras utrymme, makt och möjligheter att göra motstånd. Barns beroende av föräldrar, vårdnadshavare och andra vuxna skapar ibland onödig utsatthet. Vuxenvärlden kan ofta utsätta unga för härskartekniker som förlöjligande, osynliggörande och undanhållande av information och ibland kan behandling av unga gränsa till utnyttjande. I flera avseenden både ges och tar sig människor alltmer status och utrymme i livet med åldern, men avfärdas i andra avseenden, till exempel kopplat till kroppsideal. Det kan ta sig uttryck som mer eller mindre utrymme att tala, respekt och misstänkliggöranden i olika sammanhang. Äldre utesluts ur sammanhang och avfärdas som för gamla i såväl arbetsliv som i kulturliv. När man arbetar med Machofabriken är det bra att reflektera hur exkluderande normer och våld kan drabba människor olika utifrån ålder.

Våld i nära relationer

Våld i nära relationer är när någon man har eller har haft en relation med utövar våld mot en. Det kan vara en pojkvän, flickvän eller partner men också en förälder, ett syskon eller någon man känner på ett annat sätt. Det kan också vara en relation som tagit slut eller sexuellt, samt ske på nätetdennes livsutrymme. Att utöva våld handlar ofta om att utöva makt och kontroll. Många gånger utövas våldet så att ingen annan vet om det och det kan vara svårt att berätta för någon att man är utsatt för våld. Den som blir utsatt kan ha blandade känslor för den som utövar våldet, eftersom förövaren ofta växlar mellan värme och kyla, alltså mellan att vara elak och hård till mjuk och omtänksam. I Machofabriken pratar vi oftast om killar och mäns våld.

Normalisering av våld i nära relationer

Normalisering är ett ord som används för att beskriva hur något som är dåligt blir normalt, för att man vänjer sig vid att det är så det är. Det är bland annat normaliseringen som gör att våldet kan fortgå i en relation och till och med öka i omfattning över tid. När det gäller våld i en relation kan det handla om till exempel slag, kränkande ord eller kontroll över någons sociala medier som från början inte känns ok, men som efter ett tag blir normalt. Det som är gemensamt är att någon behandlar en illa, men att man vänjer sig vid det. Kanske tror man också till slut att det är så det ska vara. En sak som komplicerar är att våldet ofta ”kommer smygande” i relationen, alltså att det inte börjar så grovt, utan med mindre kränkningar. Med tiden blir de större, men då har man hunnit vänja sig. Gränser har förflyttats och kanske har man som utsatt även isolerats från sin omgivning under processen. En utomstående person kan vara till stor hjälp för att ta sig ur en relation där våldet blivit normaliserat, då den personen inte vant sig vid att våld ska förekomma och tydligare kan se situationen för vad den är.

Kollektivt sanktionerat våld

Med kollektivt sanktionerat våld avses våld som, även om det utförs av individer, ges ett moraliskt stöd från en hel grupp. Det kan vara grupptryck från kompisar eller familj, ett politiskt stöd, eller att normer i samhället pekar ut klandervärda beteenden hos den som drabbas av våldet. Det kan också handla om att omgivningen reflexmässigt backar upp förövaren snarare än offret. Innan samtyckeslagen infördes var det till exempel väldigt vanligt att målsägande i sexualbrottsmål misstänkliggjordes i rättegångar och försvarsadvokater förflyttade skuld från förövare till offer. I Sverige kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet 1965, innan dess fanns helt enkelt en lagstadgad sanktion av sexualiserat våld inom äktenskap. Sexualiserat våld kan ibland försöka rättfärdigas med oskuldsnormen, det vill säga föreställningar om att kvinnor som är sexuellt aktiva är smutsiga.

Att dela in kvinnor i rena och smutsiga utifrån sin sexualitet brukar kallas hora-madonna-komplexet. Enligt det synsättet är kvinnor som ”håller på sig” bra och skyddsvärda och värda att ingå fasta relationer eller gifta sig med. Omvänt är sexuellt erfarna kvinnor mindre värda. De föreställningarna kommer ur en patriarkal tradition av att kontrollera kvinnlig sexualitet. Att tjejer och killar i skolåldern bedöms helt olika utifrån sin sexuella erfarenhet är ett vardagligt utryck för de föreställningarna. Att se det som en kränkning av en själv om någon talar illa om ens mamma beror delvis just på hora-madonna-komplexet (med det sagt är det inte ett dugg klandervärt att reagera på om någon kränker någon mamma överhuvudtaget). Hedersnormer – föreställningar om att gruppens rykte beror på kontroll av individens sexualitet som i varierande grad finns i alla samhällen – är ytterligare exempel på normer som kan bidra till kollektivt sanktionerat våld. I Machofabriken ligger fokus på att få deltagarna att reflektera över i vilken grad omgivningen kan påverka deras frihet, och vilka belöningar och bestraffningar som kan drabba den som går emot normer.