I detta avsnitt kan du läsa om affekter, psykisk ohälsa, heteronormativitet, homofobi och pornografi. Flera av de tillhörande passen handlar om hur man mår och att sätta ord på det, det här avsnittet är ett stöd för ledare i att leda samtal kring temat.
Affekter
Med affekter menas känslouttryck eller känsloupplevelse, eller med andra ord vilka yttre uttryck olika känslor tar när vi känner dem. Inom delar av psykologin talar man om grundaffekter, eller basaffekter, de är känslor som i någon mening är grundläggande eller basala. Psykologen Sylvan S. Tomkins listar nio olika grundaffekter. Två positiva; glädje och intresse, en neutral; förvåning, och sex negativa; avsmak, avsky, ilska, rädsla, skam och sorg.
Ett tema i Machofabriken är att möjliggöra förändring av mansnormer, och en begränsning som rådande mansnormer för med sig är att män kan bestraffas om de visar vissa känslor i vissa sammanhang. En kille som visar rädsla i fel sammanhang kliver ur manslådan och tappar status eftersom han inte visar sig självständig, utan snarare dominerad i en situation. På vilken skolgård som helst kan man se småpojkar beskylla varandra för att vara fegisar om de inte vill vara med i en given lek. På så vis utvecklas deras förmåga att be om stöd inför svårigheter eller rädslor, sämre. Ibland sägs det att killar inte kan eller får visa känslor, men det är en förenkling, den som lyssnar på några skolpojkar på en buss kanske får höra dem prata om vad de gjorde i helgen med entusiasm, vad som väntar i skolan med avsky, eller om stundande lov med längtan och så vidare. Omgivningen reagerar uppmuntrande eller negativt på olika killars känslouttryck beroende på var och när de visas, snarare än att de inte kan eller får visa sina känslor. Det är inte unikt för killar, kvinnor som uttrycker ilska bemöts ofta med härskartekniker som förlöjligande, till exempel med kommentarer som “har du mens eller?” eller genom att kallas hysteriska när de uttrycker en fullt förståelig upprördhet. Ett sätt att förändra förväntningar kopplade till kön i allmänhet och maskulinitet i synnerhet är att öppna upp möjligheten att sätta ord på känslor och våga visa dem i fler sammanhang, för de flesta affekter är ett sätt att uttrycka känslomässiga behov. Oförmåga att kunna uttrycka sina behov är i sig en faktor som kan bidra till Om vi övar upp förmåga att reflektera över våra egna känslor blir vi bättre på att förstå andras, samt blir bättre på att visa omsorg för andra och oss själva.
Affekter kan även förstås som ett sätt att visa behov. Den som gråter kan visa sorg och ett behov av tröst eller stöd. Den som visar ilska kan uttrycka ett behov av att få sina gränser respekterade. Men när vissa känslouttryck stigmatiseras försvagas förmågan att uttrycka sina behov. Konsekvensen av att pojkar bestraffas som omanliga om de gråter och förlöjligas med “gråter som en lipsill”, “mammas pojke”, “gråter som en flicka” blir att många män visar ilska när de egentligen känner sorg. Då blir de beroende av att omvärlden – ofta mödrar, flickvänner eller partners – ska tolka deras känslor för att de ska få stöd.
Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är ett paraplybegrepp som innefattar såväl mildare psykiska problem som allvarliga psykiska diagnoser (neuroser och psykoser). Det kan det handla om ihållande nedstämdhet, oro, stress, ångest eller sömnsvårigheter och andra symptom som kräver klinisk behandling. Gemensamt för alla är att de försvåras om den som lider av det sluter sig inåt, och förväntningen på självständighet hos män kan bidra till svårigheter med att söka hjälp. Utsatthet för våld kan bidra till psykisk ohälsa, och psykisk ohälsa kan bidra till våldsutsatthet. Bland barn är till exempel omsorgssvikt en starkt bidragande orsak till psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa skapar ofta onda cirklar; de faktorer som bidrar till den psykiska ohälsan är svåra att tackla om man väl är kroniskt nedstämd eller stressad. Många killnormer förstärker oförmågan att bryta med eller prata om psykisk ohälsa och därför är det av stor vikt att normalisera att söka hjälp eller prata om hur man mår.
Heteronormativitet
Med heteronormativitet menas två saker, dels att heterosexualitet är den förväntade sexuella läggningen och livsstilen, dels hur man bör bete sig som heterosexuell. Att heterosexualitet är norm kan ta sig väldigt olika uttryck, från att avvikelse från heterosexualitet är straffbart eller ses som en sjukdom i vissa samhällen, till att de som avviker från heteronormen framhävs just som avvikare. En mildare form av heteronormativitet kan till exempel vara när en karaktär i en tv-serie framhävs som homosexuell, och att den avviker från normen blir just det mest intressanta med karaktären. Till vardags är det vanligt att folk gör heteronormativa antaganden oreflekterat, som att fråga “Har du någon kille?” till en tjej, eller bordsplacera kvinnor och män mittemot varandra utifrån en tanke om att det är att underlätta uppvaktning. Heteronormativa föreställningar för bland annat med sig antaganden om hur uppvaktning bör gå till, föreställningar om kontrakt mellan man och kvinna eller till exempel om hur en familj ska se ut.
Homofobi
Homofobi är hat mot och rädsla och/eller förakt för homosexuella. Homofobi är starkt kopplat till föreställd ordning där män och kvinnor är olika, kompletterar varandra och ska komplettera varandra. Men även att den män eller kvinnor som inte lever upp till förväntningar på manlighet och kvinnlighet hotar ordningen. Till exempel att män ska uppvakta kvinnor och kvinnor välja män och att män ska dominera och inte domineras. Grundbultar i den traditionella könsmaktsordningen, eller genussystemet är föreställningar om att manligt och kvinnligt hålls isär och att det finns en hierarki mellan manligt och kvinnligt i olika sammanhang, men också att män och kvinnor kompletterar varandra, inte minst i relation till sex, relationer, familj, och i föreställningar om att fäder ska vara förebilder för söner och mödrar för döttrar. Homosexualitet utmanar alla de antagandena.
Homofobi vilar på heteronormativitet. Heterosexualitet är inte bara det förväntade i samhället, människor knyter även förväntningar på livet till att kunna leva upp till den. I ett heteronormativt samhälle förväntar sig män och kvinnor någon typ av sexuell bekräftelse utifrån de normer som är heterosexuellt kodade, genom att vara manliga eller kvinnliga. Om vi lever upp till heteronormativa sätt så belönas vi, ges status, möjliggörs sexuella förbindelser och till och med livslånga förhållanden. Men i ett heteronormativt samhälle misslyckas så klart män och kvinnor ständigt att uppnå de heterosexuella idealen. Homofobi kan då vara ett sätt att projicera misslyckandet på de som bryter mot heteronormen.
Homofobi kan vila på flera olika grunder, vi kan bland annat socialiseras in i den via medier, genom konservativa religiösa praktiker och den kan ges pseudovetenskapligt stöd i förlegad sexualundervisning som reducerar sex till mänsklig reproduktion. Det avgörande i Machofabriken är att homofobi begränsar och hotar alla som oavsett kön, identifierar sig med eller är nyfikna på annat än heterosexualitet. Homofobi sätter upp snäva gränser för hur killar och män och tjejer och kvinnor tillåts och förväntas uppträda, vilken intimitet och omsorg de kan visa varandra och inte minst, att det bidrar till mäns våld.
Pornografi
Pornografi är sexuella skildringar med syfte att väcka lust och underhålla . I praktiken är mycket porr av idag dokumenterade övergrepp. I Machofabriken ligger fokus på att kunna prata om våld i pornografi, bristen på samtycke i pornografi och att problematisera hur många ungas första intryck av sex kommer från pornografin. Statistiken visar att en majoritet av unga som tittar på pornografi inte har några erfarenheter av att prata om det de ser med vuxna. Som ledare finns det flera utmaningar med att diskutera pornografi med unga. Det skiljer sig mycket mellan unga där vissa konsumerar porr ofta medan andra knappt har sett porr, inte tittat på porr alls eller bara sett det ofrivilligt. Vuxna kan själva känna sig osäkra inför hur de ska prata om sina egna erfarenheter av porr. Föreställningar om vad som är vanliga sexuella praktiker kan påverkas av pornografi, och den porr som visar sex genom tvång eller betalning kan normaliseras som om den bygger på frivillighet. Många unga uppger ofta att de vill vuxenvärlden ska prata om det här med dem. I den digitalt tillgängliga porren finns idag uttryck för de flesta maktordningar och förtryck, misogyni, homofobi, transfobi, rasism, funkofobi med mera.